måndag 25 mars 2013

Språkpolisiär insats: Att hörsamma, och att lystra

Dagens språkpolisiära insats gäller det där som är själva kärnan i språket: Att kommunicera betydelse. Att det man säger/skriver ska vara vad man tänker/menar.

Ordet som det gäller idag, och som jag sett felanvänt ett antal gånger är "hörsamma". Framförallt har jag sett det användas om det namn eller smeknamn ett husdjur föredrar: Den "hörsammar till" namnet Oscar.

Problemet där är att ordet som söks och avses helt uppenbart är "lystrar".

Vi tar hjälp av Bonniers svenska ordbok här, som vi brukar:

hörsamma: lyda, rätta sig efter, följa
lystra: 1) uppmärksamt lyssna (och lyda) 2) (spec. om hund) lystra till namnet... lyda namnet, heta

Ni ser att båda orden har lydnad som åtminstone delbetydelse (för ordet hörsamma är det dock huvudbetydelsen), och kanske är det vad som orsakat förvirringen. Men de är alltså inte synonymer. Och om du vill säga vilket namn som ditt husdjur reagerar på, vilket namn som fungerar när du kallar på djuret, och vilket namn det således uppfattar som sitt, så är det frasen "lystrar till" du är ute efter.

Kort och gott, i exempelmening:

"Min hund lystrar till namnet Oscar, och hörsammar nästan alltid mina kommandon"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar