En grej – ett ord. Det är den regel som Please Copy Me föreslår som botemedel mot särskrivningar. Bra! säger jag, och lånar in det botemedlet hit.
Några invänder att det inte behövs något annat hjälpmedel än "Säg det högt, så HÖR du vad som är ett ord och vad som är två". Och, visst, spontant skulle jag väl hålla med. För mig är det glasklart. Det hörs vad som är vad.
Samtidigt är det ju alldeles uppenbart att det INTE är lika glasklart för alla. Och jag har diskuterat saken med notoriska särskrivare som med en (språk)dåres envishet hävdar att DE faktiskt INTE hör skillnaden. Och då har jag valet att antingen tro på vad de säger, eller inte.
Ett val som för mig, i detta fall, är precis lika glasklart som valet mellan särskrivning och ihopskrivning. Rimligen vill folk skriva rätt. Och om de säger att den enda regel de fått lära sig för att veta HUR de ska göra det, inte fungerar för dem, så är det nog så. För dessa behövs uppenbarligen något annat hjälpknep, hur mycket vi andra än tycker att man HÖR vad som är vad.
Att argumentera mot det behovet blir lite som att argumentera mot behovet av noter inom musiken, genom att peka på att det finns musiker som hör hur de ska spela.
Det gör det ju. Förvisso. Det finns till och med musiker som inte KAN läsa noter. Det hindrar ju inte att noterna är ett väldigt bra hjälpmedel för väldigt många som sysslar med musik.
Alltså. För dig som INTE hör när du ska skriva något som ett ord snarare än två, kom ihåg:
En grej – ett ord
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar