Nyår och magi...

...Eller om jag hellre borde kallat det nyår och ritualer.

Jag har i alla fall funderat en del på det där med våra nyårstraditioner. Och då i synnerhet det att lyx och överdåd tycks vara gemensamt för dem.

Ni vet, ska det vara kött till middagen så ska det vara oxfilé. Och ska det vara skaldjur till förrätt (och det ska det ju helst) så duger det inte med några vanliga, taniga, Skagenräkor inte. Nej, gratinerad hummer eller möjligen krabba, ska det vara allra minst. Ingår rom ska det vara löjrom eller rysk kaviar, inget annat. Till efterrätt kanske importerade färska jordgubbar. Fast inte enbart, det blir ju inte lyxbetonat nog, kanske kombinerat med någon exklusiv belgisk choklad? Dekorerat med flagor av bladguld möjligen? Huvudsaken är i alla fall att det är något som andas lyx och exklusivitet.

Till och med det massproducerade nyårspyntet (och nyårshattarna, men finns det verkligen nån som använder dem?) går i färgerna glittrande guld och silver.

Det som verkligen fick polletten att trilla ner för mig, med det här gemensamma temat i nyårstraditionerna, var när jag i en tidnings nyårsrecept läste i den tillhörande tipsrutan, att löjrommen som skulle dekorera de snittar med oxfilé som skulle serveras till bubbelvinet* kunde bytas ut mot äggulan från ett vaktelägg, serverat i sitt skal... Ni ser va? Lyxsträvandet tar sig i det tipset nästan parodiska uttryck.

Jag tror förklaringen till det här är ganska enkel. Nyårsfirandet, i dess traditionella form, är helt enkelt en av de övergångsriter vi i det sekulariserade Sverige tror att vi är för moderna för att hålla oss med. Men ändå har massor av. Övergången mellan två faser, eller som på nyår mellan två år, är helt enkelt en riskabel och osäker tid, då mycket krut (no pun intended...) måste läggas på att försäkra sig om att övergången blir rätt och det nya blir bra. Att dränka in övergången mellan två år i lyx och överdåd, och även med symboler för lyx och överdåd (som de silver- och guldfärgade dekorationerna och kläderna, som ju i verkligheten inte är av silver och guld, men ska ses som en referens till silver och guld), blir en slags besvärjelse inför det nya året. Om vi går in i det nya året omgivna av, klädda i, och inmundigande, verkligt och symboliskt överflöd så kommer förhoppningsvis det att sätta tonen för det som komma skall, helt enkelt.

Lämpliga partyklänningar för nyår enligt Elle. 

Guld, silver och glitter är definitivt temat.

Bild hämtad här.

* Som ju förstås, allra helst, ska vara äkta champagne, oavsett att tolvslaget på nyår lämpar sig dåligt för att uppskatta, eller ens lägga märke till, nyanser i vin. Detta eftersom: Man står i regel utomhus i minusgrader = vinet är för kallt för att smaker ska framträda. Luften är tjock av krutrök = de smaker som ändå eventuellt framträder blir svåra för smaksinnet att uppfatta.