"Fundamentalists never can just disagree. The person they fall out with is not only on the wrong side of an issue, they are on the wrong side of God"(s. 30)
Boken heter alltså Crazy for God; how I grew up as one of the elect, helped found the religious right, and lived to take all (or almost all) of it back. Och titeln säger det mesta om vad det är. En självbiografi av Frank Schaeffer, sonen till en av (eller två av) de mest inflytelserika ledarna i amerikansk kristen höger, som växte upp och blev författare och screenwriter i Hollywood. Den bjuder på många insikter i såväl fundamentalism, som det speciella i att vara missionärsbarn (Franks barndom tillbringades i Schweiz): Det där att vara medborgare i (och anses ha ett självklart band till) ett annat land än det där man faktiskt växt upp.
Och om det inledande citatet inte räckte som intresseväckare kommer här ett till, från de allra första raderna av prologen:
"You can be the world's biggest hypocrite and still feel good about yourself. You can believe and wish you didn't. You can lose your faith and still pretend, because there are bills to be paid, because you are booked up for a year, because this is what you do" (s. 1)
Läs mer om boken på Schaeffers egen hemsida
Har inte varit inne på din blogg på evigheter.Vet inte vad som hände. Nu tittade jag iaf in och blev intresserad av ditt boktips. Men att benämna Francis Schaeffer som en av de mest inflytelserika ledarna för den kristna högern är verkligen inte rätt i mina ögon. Han var däremot en av dem som satte apologetik på kartan igen. Hur som , tack för tipset!
SvaraRaderaHan var själv obekväm med en hel del i den framväxande amerikanska kristna högern, i alla fall enligt hans son. Men han och hans fru Edith blev viktiga portalfigurer när rörelsen växte fram. Både som offentliga talare, och, kanske ännu mer, som lärare för unga människor från USA (och Europa, för den delen) som de undervisade i sitt kollektiv L'Abri i Schweiz. Och hans "A Christian Manifesto" är ju fortfarande en av de mest citerade texterna inom den rörelsen.
SvaraRaderaMen det är riktigt att det var apologetik som var hans starkaste drivkraft. Att visa att kristna inte behöver ta avstånd från konst, kultur, filosofi och annan inomvärlslig kunskap, utan tvärtom kan både finna viktiga sanningar där och använda det för att försvara den kristna tron. Enligt hans son Frank var det konsten och kulturen (och i viss mån filosofin) som var hans stora kärlekar i livet, snarare än egentligen teologin. Lite ironiskt att han blev så omhuldad i en så pass kulturfientlig rörelse som den amerikanska högern...
Rekommenderar verkligen boken! Inte minst för att den är en väldigt nyanserad skildring av både Francis och Edith. Författare till självbiografier brukar annars tendera att göra sina föräldrar till antingen monster eller änglar, men här finns båda delarna. Både det onda och det goda. Såväl Francis raseriutbrott och regelbundna misshandel av Edith, och Ediths något distanserade förhållande till sina barn, som den kärlek som fanns mellan dem. Och såväl de märkliga och negativa sidorna med att växa upp i ett fundamentalistiskt kristet kollektiv, drivet av två ganska maktfullkomliga personer, skoningslöst genomskådat av ett barns blick, som den frihet och de lärdomar som en så totalt okonventionell uppväxt bjöd på.
Minus: Den amerikanska tendensen till name dropping... Men det får man leva med. Och det kan ju föralldel vara intressant att få veta saker om Billy Graham, Falwell med flera.
Den kan vara lite svår att få tag på i Sverige, men jag köpte den begagnad från Amazon för bara någon tia (plus frakt förstås).