Har sträcksett Harry Potter-filmerna, hade visserligen redan sett de flesta, men med anledning av att vi nu köpt de två sista (eller: den sista filmen, del 1 och del 2) så ville vi börja från början.
Jag hör visserligen fortfarande till de som rekommenderar böckerna i första hand. Det gäller i och för sig inte bara Harry Potter, utan ganska generellt... En filmatisering blir med nödvändighet så mycket mindre nyanserad och komplex än boken den bygger på, eftersom så mycket måste klippas bort. Antar att en TV-serie som byggde på en bok skulle ha större chanser att vara trogen förlagan.
I fallet Harry Potter handlar det framförallt om uppdelningen mellan onda och goda, som i böckerna blir mer nyanserad (och också innefattar mer av allas kapacitet att handla ont), men som i filmerna tenderar åt det svart-vita hållet. Dock, även i filmerna finns karaktären Snape, som på ett bra sätt rör till den där tydliga gränsen. Är han i själva verket ond eller god? Arbetar han för "han som inte får nämnas", eller är han bara undercover där? Bottnar hans illvilja mot Harry Potter i ren ondska, eller handlar det om egna sår och jobbiga upplevelser? Och, å andra sidan, när han hjälper Harry, gör han det av osjälviska eller själviska skäl?
MEN om man ser filmatiseringen som en helt egen, och separat, skapelse, snarare än just filmatisering av en bok, så kan man ge filmen större rättvisa. Så även med Harry Potter. Och filmerna har åtminstone en sak som böckerna inte har: Den rent estetiska upplevelsen. De är mycket vackert filmade.
Håller helt med. Men Snape-karaktären böckerna blir så mycket mer gripande och massor av bikaraktärer försvinner så klart i filmerna samt att filmen Den flammande bägaren blev en uppvisning i vidrig könsmaktsordningsupprätthållande i motsats till boken.
SvaraRaderaMina kommentarer försvinner alltid. =(
SvaraRaderaJag försöker igen: Håller med. Men jag tycker del 4 den flammande bägaren som film förtjänar att dissas totalt. Där gick den helt i könsmaktsordningens ärende och ändrade i boken så man vrider sig i blygsel och den förfärliga balscenen när Hermione dyker upp är rent outhärdlig.
Snape och många andra underbara karaktärer kommer ju på alla sätt bättre fram i böckerna, men filmerns är vackra och verkar ha varit roliga att göra. Castingen är också i det närmaste perfekt.
Vad konstigt... Jag såg din kommentar från igår i mailboxen nu (jag har ställt in att kommentarer ska mailnotifieras, och det fungerar till sådär 99% iaf...), och gick hit för att svara, och då låg det en annan kommentar här, som dock inte skickats till mailboxen (som sagt, det fungerar till sådär 99%...).
SvaraRaderaNåja, kommentarskonstigheter åsido... Ja, "Den flammande bägaren" har väldigt mycket gjorts om till romantisk ungdomsfilm, på bokens bekostnad. Och dessvärre också på bekostnad av Hermione som stark kvinna/flicka, och öht på bekostnad av många av de betydligt viktigare och vackrare ideal som boken bjuder på.