Ett filmtips för den här helgen får tioåriga filmen Guds stad (originaltitel: Cidade de Deus) bli. Den film som lärde svenskarna ordet "favela" (de brasilianska kåkstäderna).
Citade de Deus är det förpliktande namnet på den förort till Rio de Janeiro som byggdes under 1960-talet, för att ge tillflykt till de människor som fördrivits från nordöstra Brasilien. Verkligheten där är dock snarare helvetisk än gudomlig; knarkhandel, vapen, våldsamheter och organiserad brottslighet har den lilla staden i staden i ett järngrepp. Recensionen på bio.nu uttrycker det "Gud ensam har lämnat Cidade de Deus. Övriga tycks födas, leva och dö i Guds stad" Och så kan nog situationen beskrivas, det är staden som Gud glömde men som människorna är fast i. De som lever där har ju just inga stora valmöjligheter.
Buscapé, filmens huvudperson och berättare, försöker dock. Han drömmer om att bli fotograf. Han lyckas också få fotouppdrag på en tidning i Rio, när våldsamheterna i Cidade de Deus eskalerar så mycket att förorten hamnar i medias intresse, men ingen "riktig" journalist eller pressfotograf vågar gå in där.
Trots det tunga temat sipprar glädje och hopp fram i sprickorna. Visst är det en våldsam film, en film om de allra fattigaste områdena i Brasilien skulle bli förljugen annars, men det är inte en film som har våldsskildringar som sitt syfte. Den vill berätta om människorna i Cidade de Deus, om deras verklighet och deras drömmar. Och den gör det med värdighet.
Hyr den, köp den, låna den, eller vad du vill. Men se den!
regi: Fernando Meirelles
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar