Det senaste decenniet eller så (kan vara bara de senaste 5 åren också, har inget riktigt startdatum) så har ju idrotten släppts ut ur skamvrån på allvar i frikyrkan. Och att se frikyrkomännens nyvunna förtjusning över sport (och, kanske ännu djupare än så, över att få tillträde till den av samhället godkända manligheten på i alla fall ett av de klassiska områdena) är faktiskt ganska...rörande.
Det påminner så väldigt mycket om när frikyrkokvinnorna på 1980-talet upptäckte sminket (eller, när det inte längre var syndigt med smink och utseende). Visst blev det lite överdrifter i början, det blir ju gärna det.
Kalvar på grönbete, liksom. I dessa fall ofta medelålders kalvar på grönbete dessutom, vilket gör det ännu mer rörande.
Nu tror jag inte alls på tolkningen att män av naturen är sportintresserade och kvinnor av naturen smink- och utseendeintresserade, och att dessa tabun alltså har hindrat män och kvinnor i frikyrkan att leva ut sina "naturliga" intressen. Däremot tror jag på att samhället skapar normer för vad som är kvinnligt och manligt. Och jag tror dessutom på att det där att inte (få) vara som alla andra kan skava, att så att säga vara fångad mellan den övergripande kulturens normer och sin egen subkulturs, och att det alltså är lättnaden efter det vi ser.
Mitt eget moraliska ideal på området? Låt människor, av alla kön, intressera sig för sport om de vill det, och strunta blankt i sport om de vill det. Och låt människor, av alla kön, sminka sig, eller inte sminka sig, och klä sig som de trivs med.
Jag vet inte om det är olika, sånt där, i olika sammanhang... Men när jag fortfarande var rätt ny i tron så mötte jag en kille, ungdomspastor inom pingst, som samtidigt (!) spelade i elitserien i innebandy. Innebandy var samtidigt, tillsammans med volleyball, de två stora frikyrkosporterna...
SvaraRaderaMEN
Jag minns hur jag då fascinerades av vilka sporter som var OK, både att utöva och att betrakta. Stora sporter som Hockey, Fotboll och Friidrott var inte okej. Innebandy och Volleyboll var det.
Kampsport är det fortfarande inte :)
Väntar med förväntan tills vi ser de första frikyrkliga lagen i Rollerderby - BÅDE kampsport och smink. På rullskridskor, dessutom :)
Tror den där skillnaden mellan olika sporter egentligen kan härledas tillbaka till den tid då idrottstabut uppstod: Väckelserörelsens barndom. Volleyboll och innebandy har spelats i Sverige sedan 1960-talet (ungefär), det vill säga att de "fanns" inte när sporten blev en själafiende i den tidiga väckelsen. Sålunda var de sporterna aldrig så tabuiserade.
SvaraRaderaOch att idrotten blev/var något som väckelsens barn borde hålla sig ifrån handlade ju i grund och botten om att det utspelade sig (tävlingar framförallt) i stor utsträckning på söndagar (såklart, för när skulle folk annars ha tid med sport, innan 40-timmars arbetsvecka infördes..). Så teologiskt handlade det om att helga vilodagen, i den konkreta verkligheten kanske mer om verksamhet som konkurrerade med kyrkan och gudstjänster,
Sen blev det förstås mindre och mindre av syndastämpel i takt med att de äldsta generationerna i väckelsen dog ut och/eller fick mindre inflytande, men det är/var ju en gradvis process.
Och, jo, det har alldeles säkert sett olika ut i olika kyrkotraditioner!
Rollerderby låter helt klart som frikyrkans framtid! ;-) Fast jag tror vanlig hederlig kampsport vore vettig frikyrkosysselsättning också...
PS. Om jag blandar uttrycken sport och idrott hejvilt så beror det på att jag aldrig riktigt fått kläm på skillnaden... Och att jag tror att de mest tabuiserade sorterna hör till båda kategorierna (fotboll och hockey är sport och friidrott är idrott, eller?).
Det finns ingen etablerad definition på sport resp. idrott. Eller rättare sagt, det finns (som vanligt) flera olika definitioner på resp. ord, och de används olika i olika sammanhang.
SvaraRaderaEtt vanligt sätt är att tänka att idrott är fysisk utövning. Springa, hoppa, ro eller paddla osv, oavsett om det är någon boll inblandad eller inte. Sport är i så fall en vidare term, som fokuserar på att det finns ett tävlingsmoment. Tänk exv. bilsport.
SvaraRaderaMen sport behöver inte alls ha de konnotationerna. Tänk t.ex. på sportstuga - ovanligt ord idag, men så kallades många fjällstugor och liknande i andra miljöer som användes av typ frisksportare. Det har till och med funnits ett förbund för sådana, minst en regelbunden tidning osv. Det var en hel filosofi om kost och motion och en sund själ i en sund kropp - tyvärr en smula nazianstruket, måste man väl medge, men frisksporteri har absolut inget med tävling att göra.