Guldkorn ur annans hylla: Inte i himlen!

Mackan Andersson lånade ut Inte i himlen: text, tolkning och tillämpning i judisk tradition (författare: Karin Hedner Zetterholm) till mig i höstas. Kan det ha varit i oktober? Eller snarare november? För längre tid sen än det borde ta att läsa ut en bok i alla fall, det medgives. Men NU fick jag äntligen tid att läsa färdigt också de sista kapitlen.

Den kan å det starkaste anbefallas åt var och en som är intresserad av judendomen i allmänhet, och i allra största synnerhet till den som vill förstå den del av Bibeln som kallas Nya Testamentet. Nej, jag skrev inte fel, jag menar just NT. Naturligtvis ger boken också mer kött på benen när det gäller i Mishnah, Talmud* och midrashtraditionen (och därmed om de skrifter som ingår i det som i den kristna Bibeln fått beteckningen Gamla Testamentet, som de kommenterar och utlägger), men som en bakgrund till den tankevärld där den historiske Jesus verkade och där de nytestamentliga skrifterna tillkom är den helt ovärderlig.

Det som inte är i himlen är alltså Torah, lagen. Gud gav den åt Moses på Sinai, därefter är den på jorden. Och sålunda har Gud också avhänt sig tolkningsföreträdet, att tolka skriften är såväl människans rätt som människans plikt.

En liknelse från Midrash Eliahu Zuta (som återges i boken) förklarar detta så:

"En kung anförtrodde ett mått vete och en linbunt till var och en 
av sina två tjänare. 

Vad gjorde den förståndige tjänaren?
 Han vävde en duk av linet och malde mjöl av vetet. Därefter 

bakade han ett bröd, lade det på bordet och bredde duken 
över i väntan på kungen. 
Den oförståndige tjänaren, däremot, gjorde ingenting. 

Efter ett tag återvände kungen och sa till sina tjänare: 
'Mina söner, för hit det som jag gav er.' 
Den ene hämtade då brödet övertäckt av duken, medan den 
andre hämtade måttet med vetet och linbunten. Vilken skam! 
Behöver man ens ställa frågan vilken tjänare 
som var den mest älskade? Naturligtvis den som hade gjort

en duk av linet och bakat bröd av vetet."

Egentligen var det väl den tjänare som liknelsen kallar oförståndig som mest bokstavligt följde kungens instruktion: Han gav honom precis vad han fått, samma vete och samma lin, oförändrat. Men den förståndige tjänaren var den som förstod att förädla och förvalta gåvan, även om det innebar att förändra den.

Om du dessutom kan dina evangelier så ser du förstås också omedelbart likheten med liknelsen om talenterna. Och visst ger det en uppfriskande ny infallsvinkel på en liknelse som, i synnerhet i frikyrkliga sammanhang, ofta tolkats på sätt som gett prestationsångest. Kanske handlar liknelsen inte alls om att Gud ska döma dig efter hur mycket du kan prestera (och hur mycket du evangeliserar)? Kanske är det rimligare att anta att de som tecknade ner Jesu liknelse om talenterna tolkade den mer i enlighet med snarlika liknelser i den tradition den faktiskt ingick i? Kanske handlar det istället om att det att tolka det budskap som blivit dig anförtrott faktiskt är inte bara din rätt, utan rent av din plikt?

Att se att Jesu liknelser faktiskt ingick i en tradition är överhuvudtaget mycket belysande.

Och kapitlet som på motsvarande vis sätter in Paulus i den judiska tradition han hörde till (att Paulus bröt med judendomen avvisas av många forskare), mer specifikt ser på Paulus i ljuset av midrash, är också uppfriskande. Det löser många knutar i Paulustexterna.

Rekommenderas som sagt!

Finns på Bokus och Adlibris. På förlagets informationssida om boken kan du dessutom få både innehållsförteckning och ett utdrag.

* Om du efter att ha läst denna bok är mer nyfiken på Talmud, eller, för all del, om du är nyfiken på Talmud oavsett om du läst Inte i himlen eller ej... så kan jag rekommendera Talmud: en introduktion av Adin Steinsaltz.