Valv bakom valv oändligt

Fredagsdikten idag blir Romanska bågar av Tomas Tranströmer. För ovanlighets skull ska jag göra en slags crossover mellan olika medieformer. Jag syftar alltså på att fredagssången brukar vara i form som går att lyssna på, medan fredagsdikten bara läses. Jag hittade nämligen en inläsning av dikten av Tranströmer själv (tror jag, det låter det som i alla fall) på youtube, så den här veckan blir det en dikt som även går att lyssna på.

Dikten i textform kommer här:

Romanska bågar


Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
"Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

----------------------------------------------

Sant, eller hur. Människan är alltid oavslutad, och alltid mer än det du ser (inom parantes sagt ett av mina starkaste skäl att vara skeptisk mot all fundamentalism: Om redan människan är så oändligt komplex, varför skulle då Gud/Sanningen vara enkel, snäv och inrutad?).

Fast det kan nog vara sant om annat också. Bakgrunden till att det blev denna dikt just idag är nämligen att just raden "Valv bakom valv oändligt" dök upp i mitt minne häromkvällen, när jag tog en kvällspromenad i våra vackra omgivningar, och ännu en gång hittade en väg jag aldrig gått förut. Vi har bott här i tio år redan, men det senaste året har jag på allvar förälskat mig i platsen och staden. I samband därmed har jag också börjat lägga märke till, och utforska, omgivningarna på allvar. Och faktum är att hittills har jag upptäckt något nytt på varenda en av mina promenader. Valv bakom valv oändligt, således. En stad, ett skogsområde, en äng o.s.v blir kanske heller aldrig färdig. Och det är kanske också som det skall.