Guldkorn ur hyllorna: The well of loneliness

Nästa guldkorn ur hyllorna kommer från den skönlitterära hyllan, och som titeln på inlägget avslöjar är det "The well of loneliness" (svensk titel: Ensamhetens brunn) av Radclyffe Hall.

Romanen utkom 1928, och följer Stephen Gordon, som fötts som flicka, men som identifierar sig som inverterad, från barndom till den för tidiga, tragiska döden.

Inverterad var en av den tidiga sexologins klassifikationer. Förenklat kan det översättas med en person vars inre, själsliga, kön inte helt matchar det yttre (fast man ansåg att det även tog sig yttre, kroppsliga, uttryck, att en kvinnlig inverterad även bar manliga kroppsliga drag, och tvärtom). Alternativt en person tillhörande ett tredje kön. Ett av de tydligaste symptomen på att någon var inverterad, var förälskelse i och/eller dragning till person/er av "fel" kön.

Som väl framgår av förklaringen kan en inverterad, med vår tids synsätt, förstås som både en homosexuell och som en transperson (alternativt transsexuell eller intersexuell), vilket har fått till följd att man i vissa kretsar ägnat sig åt att inbördes slåss om de inverterade: Är de föregångare till de homosexuella eller till transpersonerna? En strid som är högst onödig, i mitt tycke. Inverterade är varken homosexuella eller transpersoner i våra dagars förståelse av de begreppen, men såväl homosexuella som transpersoner kan givetvis hitta sidor hos dem att identifiera sig med. Det finns ingen anledning att bestämma att de bara "tillhör" de ena eller de andra. Därför bryter jag med traditionen att beskriva den som "en lesbisk roman", det är den inte, det är en roman om de inverterade. Men även lesbiska läsare har mycket att hämta i den.

The Well of loneliness har i modernare tider fått rykte om sig att vara bara ett tragiskt uttryck för självhat, som man därför bör undvika att läsa. Det tragiska med det omdömet är att man då helt misslyckas med att  läsa romanen på dess egna villkor. Den är skriven i en tid då redan omnämnandet av det sexuellt avvikande var explosivt, faktiskt tillräckligt explosivt för att romanen skulle förbjudas i både England och USA under drygt 20 år efter sin utgivning (förbudet i England hävdes 1949). En uttrycklig anledning till domen var att boken inte tillräckligt starkt och entydigt visade på hur fruktansvärt och olevbart livet som inverterad var. Att boken ger uttryck för det helt horribla och fullständigt oacceptabla kravet att inverterade bör ges rätten att existera (en ganska basal mänsklig rättighet kan tyckas), och framför åsikten att inverterade är en naturlig del av skapelsen, och inte med nödvändighet depraverade i sig själva.

The Well of Loneliness var helt enkelt en stridsskrift i sin tid. Det "självhat" som finns där, är dels väldigt uppenbart mest en fernissa som romanens mer omstörtande delar målats över med, i hopp om att den därmed ska passera censuren. Dels är även de styckena kryddade med härliga sarkasmer (det är svårt att läsa dem som rakt igenom allvarligt menade, helt enkelt).

Läs den! Oavsett vad du själv har för könsidentitet och/eller sexuell identitet, är du det allra minsta intresserad av 1900-talshistoria är den oundgänglig. Och till på köpet bjuder den på fantastisk läsning. Första gången jag själv läste den började jag omedelbart om från början igen när jag kommit till sista sidan, och det är sannerligen högt betyg.