"Overalt en verden af nutid, nutid, nutid. Jeg er ved at drukne i en verden uden datid" (s. 63)*
Dagens guldkorn ur hyllorna (som denna gång kommer ur den skönlitterära hyllan) är något för den som vågar sig på att läsa på danska, den finns nämligen inte översatt till svenska. Boken heter Se dagens lys, utkom 1980 och är skriven av Svend Åge Madsen.
Romanen skildrar ett framtida Danmark, ett där Udskiftningssystemet (sv: Utbytessystemet) har gjort slut på alla misshälligheter och all olycka. Dessvärre också därmed avskaffat alla känslor. Ingen kriminalitet och inga krig finns, men ingen har, å andra sidan, några känslomässiga band till någon eller något annat. Ingen har egentligen heller några direkta minnen, och även samhällets kollektiva minne är, om inte utraderat, så i alla fall högst undangömt. Bibliotekens magasin innehåller ännu material om samhället före Udskiftningssystemet, men framme på synlig plats finns bara dagsaktualiteter och diverse tekniska pamfletter. En enda människa, Varinka, finns också som tycks leva utanför samhället, och därmed faktiskt ha både minnen och böcker.
Udskiftningssytemet bygger på tanken att det människan helst vill ha, det som gör människan riktigt lycklig, är omväxling. Således ges varje medborgare maximal omväxling: Varje morgon vaknar man i en ny bostad, med en ny partner och eventuell familj (skiftet sker under nätterna, när medborgarna ligger i sina sängar och sover, ett datoriserat system ser till att inte samma människor paras ihop två gånger, något som anses djupt opassande). Varje morgon går man också till ett nytt arbete.
Berättelsens jag, Elef, börjar också kämpa emot systemet efter bästa förmåga. Han försöker få ihop sin livshistoria, med hjälp av skrivna lappar och diverse desperata knep för att minnas från dag till dag var han gjort av sina lappar. Mötet med Maya, en kvinna som han är ihopparad med under en dag och mot alla normer blir förälskad i, och som blir förälskad i honom, ger bränsle till processen. De två försöker med hjälp av varandra, och med hjälp av Varinka, att hitta sätt att överlista systemet så att de ska få vara tillsammans igen.
Några av bokens teman är det skrivna ordet som bärare av vårt kollektiva och individuella minne, en kritik mot samtidens överdrivna fokus på nuet och en idé om oupphörlig förändring som i grunden en form av stillastående (i Udskiftningssytemet finns ju enbart nuet, och därmed kan heller ingen verklig och varaktig förändring och utveckling ske).
Rekommenderas!
Boken är filmatiserad också, 2003, men filmen har jag inte sett och kan därför inte uttala mig om.
* Översättning: "Överallt en värld av nutid, nutid, nutid. Jag är på väg att drunkna i en värld utan dåtid."
Den verkar helt underbar och jag tycker som författaren, dessutom älskar jag att läsa på danska och norska.
SvaraRaderaJag har läst ganska lite på norska, men på danska desto mer. Det är verkligen ett njutbart språk (att sen den politik som förs i Dk just nu är allt annat än njutbart är ju en annan sak...).
SvaraRadera*annat än njutbar* skulle det förstås stå. Språkpolisen tvekar inte att göra ingripande mot sig själv minsann...
SvaraRaderaDet är skönt med en så oförvitlig språkpolis. Vi har ju väldigt nära till Norge här och min man härstammar från de inre delarna av Tysfjord så norska ligger nog närmare än danskan och det tar lite tid att komma in i att höra vad de säger, men läsa danska är ju inte svårt. Tnk om svenskar i gemen iddes ta reda på det. Det är rätt kul att inse att vi faktiskt har ett språk som funkar för ca 18 miljoner människor här i Norden.
SvaraRaderaJa, särskilt för de av oss som är uppvuxna ovanför Skåne, och därför inte hört så mycket danska talas under uppväxten (när Anna var liten tittade hon lika mycket på dansk TV som på svensk, båda går ju att få in här nere, om än med lite sämre mottagning av dansk TV sedan införandet av digital-TV i Sverige), så kräver det lite tillvänjning innan man förstår talad danska. Men skriven danska är ju inte svårare att läsa än norska.
SvaraRaderaJag tror att svenskarna är särskilt dåliga på att ta till sig grannspråken, i kraft av att vara "storebror" och tidigare stormakt/överhöghet för de flesta länderna i närområdet. Det är ju alltid den underordnades roll att anpassa sig, och att lära sig förstå och göra sig förstådd. Nån har formulerat icke-vetande som ett privilegium för de som står över i hierarkier (kommer varken ihåg den exakta formuleringen eller vem som formulerade, just nu). Jag tror det är väldigt sant, och gäller de flesta typer av hierarkiska relationer. Vita i ett rasistiskt samhälle kan ju exv. kosta på sig att inte känna till så mycket om vardagsrasismen, för de icke-vita är det inte en möjlighet. O.s.v.