--------
Majstång (jfr. sv. landsmål maja, smycka med löf. och fsv. mey, löf- och blomstersmyckad staf vid vår- eller sommarhögtider), en stång, vanligen af gran, öfverklädd med löf, kransar, blommor, band, brokigt papper, målade ägg och vimplar, omkring hvilken ungdomen dansar. I Sverige sker detta på midsommaraftonen. Den gamla seden att resa majstång, mot hvilken prästerskapet flerstädes i vårt land redan i början af 1700-talet ifrade, iakttages ännu tämligen allmänt öfver hela Sverige och Finland. I det öfvriga Europa – i England, Frankrike, Tyskland, Österrike, Ungern, host västslaverna o.s.v. – resas äfven dylika stänger, på somliga håll, såsom hos oss, vid midsommar, annorstädes på S:t Georgsaftonen (22 april) eller 1 maj eller under pingsten. Dessa stänger ansågos medföra välsignelse och lycka, framförallt god äring, för det samhälle eller den gård, där stången uppsattes (jfr E. Hammarstedt, "Striden om vegetationsstången" i "Fataburen" 1907).
illustration från Ugglan, tyvärr lite beskuren på
grund av scannerproblem. Bildtexten lyder:
Dans kring majstång i slutet av 1600-talet å Hammarskog
i Uppland, efter Suecia-verket.
Urspr. var majstången ett löfvadt träd som högtidligt hemfördes. Länge var det ock ett väsentligt drag hos denna liksom andra högtidsstänger, att i toppen en grenruska var kvarlämnad. Seden att hemföra sommarträdet omnämnes i Tyskland redan på 1200-talet och antydes äfven i en svensk folkvisa såsom "bära sommar i by". Jfr. Fastlagsris, Jul (sp. 259 julruskor), Kryckeståt och Trädkult. N.E.H.
---------
ordförklaring: fsv = förkortning för fornsvenska
Intressant, eller hur! Även om seden är ganska gammal, tycks det som om våra dagars midsommarstänger är ganska nymodiga i sin utformning... Men jag gillar lite tanken på målade ägg i majstången.
* Titeln till inlägget snodd från texten i Ugglan, men det ser ni nog när ni läser i och för sig.
Helt annorlunda utformning på stången ser jag. Här i norr är seden helt ny. Det fanns visserligen midsommarstänger (som vi alltid säger)när jag var barn på någon hembygdsgård men firandet på hembygdsgården i Jukkas var tämligen modest.
SvaraRaderaNär mina föräldrar var små fanns det inte alls så de ville bjuda på en ny tradition när jag var sju år för mamma hade varit på kurs i Leksand året innan. Vi dansade runt stången på ängen vid huset där vi bodde den sommaren.
Jag kommer ihåg att en vän till föräldrarna hade med sig sin lappska vallhund som dansade med oss på två ben mellan mig och matte, vi höll honom i framtassarna, medan vår karelska björnhundsvalp Jäck sprang runt och bjäbbade åt oss.
Det är nog typiskt för barn, åtminstone det barn som var jag, att bäst minnas hundarna och inte allt min mamma fixat med en liten midsommarstång och kransar, sill och jordgubbar med grädde.
Stången såg ut som vi uppfattade som traditionell med ett kors i en triangel och två kransar som "örhängen".
Intressant!
SvaraRaderaOch kul beskrivet med "örhängen" på midsommarstången.
Jo, det är nog sant att man som barn inte alltid såg allt föräldrarna hade haft besvär med för ens skull...
Vi firade hos vänner i år, och det var barnen i huset, plus en kusin, som ordnat stången, med en frisbee och ett hinklock som "örhängen"...