Tack vare (antar jag men outgrundliga äro googles vägar...) mina återkommande språkpolisiära insatser är det många av de besökare som kommer hit via google som har hittat bloggen när de sökt på något språkrelaterat. I regel landar de då på en sida där de förhoppningsvis får svar, eller som åtminstone handlar om det de sökt på, vanligaste googlingen är exv. någon variant på "nåt eller nått". Andra gånger blir resultatet mindre givande, gissar jag.
Det slog mig idag att jag skulle kunna använda de sökfraser jag ser i googlestatistiken, men som inte behandlats på bloggen hittills, som underlag för nya språkpolisiära insatser. Om det söks på det är det uppenbarligen sådant som åtminstone några människor undrar över, och om någon söker på något och hamnar här vill jag gärna att de får i alla fall något matnyttigt med sig.
Premiär alltså för googleinspirerad språkpolisiär insats här. Den första sökfråga jag plockar ur hatten (eller ur statistiken) blir:
"varför stavas insats med ett t"
För att svara på det behöver vi egentligen bara veta skillnaden mellan lång och kort vokal, och kunna skilja konsonanter från vokaler. Principen i svenskan är ju (även om vissa undantag finns) att en vokal som följs av enkel konsonant är lång (som å:et i mål, eller a:et i hat), medan vokal som följs av två konsonanter är kort (som a:et i insats, exv). För att återspegla uttalet av a i insats klarar vi oss alltså utmärkt med t+s (=2 konsonanter), något extra t behövs inte.
Svårare än så är det alltså inte. Men jag tillåter mig ändå att resonera ett litet varv till kring det.
Kan tänka mig att frågan återspeglar en tanke kring ursprunget för ordet, att insats kommer av att sätta in, och att sätta ju har två t. Det är i och för sig alldeles rätt tänkt, men sätta har två t för att ett enkelt t skulle ändra uttalet av ä i sätta (säta skulle uttalas med långt ä). Sätta (som i sätta in) har två t av samma skäl som insats har ett, skulle man kunna sammanfatta det.
Sen kan man förstås göra det lätt för sig och bara säga att insats är den försvenskade stavningen av det tyska låneordet einsatz också. Fast orsaken till att ordet också i den försvenskade stavningen skrivs med bara ett t är alltså fortfarande att två konsonanter räcker för att "a" ska vara kort, som beskrivet ovan.
Är ni med?
---
Uppdaterat: Syftningsfel i sista stycket... Ändrat nu. Bevisar att man inte bör blogga före morgonkaffet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar