Sången jag hade tänkt välja idag var "Kyssen" av och med Rikard Wolff, men den hittade jag tyvärr inte på youtube. Den kanske dyker upp här i textform endera fredagen, men just idag var det nånting som också går att lyssna på jag ville ha här.
Sången det blev istället är "Vad bryr sig kärleken" av Mikael Wiehe och med Mikael Wiehe och Thomas Di Leva. Wiehe har gett ut den även i soloversion numera, men när vi gifte oss var det duetten med Di Leva på den då nya skivan Sevilla som var den version som existerade, så det är den som är bröllopsversionen, det går inte riktigt att ändra på. Dessutom gillar jag Di Leva i just den här sättningen, kombinationen mellan honom och Wiehe blir riktigt bra, den understryker liksom det där temat med mångfald och olikheter i harmoni.
Texten går:
Sida vid sida
hand i hand
hjärta vid hjärta
glider dom fram
Han är från Tuzla
eller från Teheran
Hon är från landet
eller här ifrån stan
Han ser hennes ögon
Hon ser på hans mun
Dom ser på varandra
varenda sekund
Vad bryr sig kärleken om gränser
Vad bryr sig kärleken om namn
För kärleken finns bara mänskor
som alla bor i samma land
Från öster och väster
från söder och norr
med drömmar och längtan
med saknad och sorg
från nära och fjärran
kommer vi hit
De é vi som är världen
och världen är vi
Han tror på imorgon
Hon tror på idag
Dom tror på varandra
vareviga dag
Vad bryr sig kärleken om gränser
Vad bryr sig kärleken om namn
För kärleken finns bara mänskor
som alla bor i samma land
Rädslan låser in sig
bakom stängsel och staket
Okunskapen värjer sig
mot det den inte vet
Självföraktet hävdar sig
med hjälp av knogjärn och batong
Hatet bygger murar
mellan oss och dom
Vad bryr sig kärleken om gränser
Vad bryr sig kärleken om namn
För kärleken finns bara mänskor
som alla bor i samma land
Förutom alla de helt uppenbara anledningarna att välja den här bland de låtar som kunde höra hemma på ett bröllop, så kände vi också igen oss lite i det där med en som tror på imorgon, och en som tror på idag, men båda tror på varandra. Jag var mer av idealist och Anna hade mer fötterna på jorden, när vi träffades. Tror att de där olikheterna kan ha slipats av lite nu, men att vi tror på varandra vareviga dag har inte ändrats ett dugg.
Den är underbar den sången.
SvaraRaderaFörsenat grattis till den dagen också.
Ni passar ju på att ha så många bemärkelsedagar alldeles efter varandra så det är inte lätt att hålla reda på.
Din storebror med hustru är i Paris över förlängtr veckoslut och firar 20 - årig bröllopsdag just nu!
Kram/mammie
Tackar! Ja, det går i ett så här års...
SvaraRaderaJa, det måste förstås vara 20 år sedan Robert och Katarina gifte sig, förstår jag när jag räknar efter. Tänka sig.
kramar
Konstigt min hälsning om denna sång och di Leva försvann. Jag gillar verkligen denna låt och det var kul att se herrarna så unga och fräscha. Di Leva är en verkligt mysig artist som sprider glädje och humor med sin härliga gävle-dialekt, det passar så bra till sångens budskap att dessa två olika dialekter och scentemperament också möts i sången.
SvaraRaderaDet där att kommentarer liksom inte "fastnar" händer ibland har jag förstått, fast det brukar inte drabba de som har blogspot/blogger-konto. Vet inte riktigt varför, eller vad man ska göra åt det. Nåja, tur att din nästa kommentar kom igenom i alla fall.
SvaraRaderaJo, visst passar det med två så pass olika sångare i en sång med det budskapet. Sången passar förresten väldigt bra till den där boken jag bloggade om igår, Om inte nu så när, också.
Fast jag såg att jag missat att skriva ut sista versen av texten här i bloggposten, ska åtgärda det nu.
Bra att sista versen kom med även om den också hörs tydligt trots ovanan vid skånska=)Jo den här sången och dess framförande här visar verkligen hur "så mycket bättre" allt blir med mångfald och kärlek.Det låter flummigt men är inte desto mindre sant.
SvaraRaderaVäldigt mycket som låter flummigt är väldigt, väldigt sant. Ibland kanske mycket sannare än sånt som låter väldigt rakt och fyrkantigt...
SvaraRadera