lördag 7 maj 2011

Heja Edgar!

Såg i morse när jag gick upp att jag fått en "ping" från en twitterkompis om ett blogginlägg av Edgar Mirjamsdotter, om det där med att få vara sig själv i kyrkan.

Edgar är 15 år gammal, aktiv i pingstkyrkan, och spelar i ett lovsångsteam där. Edgar har också gärna tjejkläder. På en övning hade han kommit i kjol, och fått höra från ungdomspastorn att han inte fick spela i gudstjänst i de kläderna. För det skulle ta fokus från Gud.

Det ska sägas att det var en reaktion som kom mest från pastorn, inte en majoritetsreaktion från lovsångsteamet. Vilket ungdomspastorn själv vill betona i sin kommentar till det inträffade. Själv skulle jag dock inte vilja gå fullt så långt som han själv gör, och säga att det är enbart han som ska hållas ansvarig, och att det inte alls har något med kyrkan som sådan att göra.

Visst ska man inte slentrianmässigt sätta likhetstecken mellan en person och en grupp som denne tillhör, men han uttalade sig och agerade dock som pastor, och med det mandat han hade som just pastor. Vilket Edgars mamma också påpekar. Och jag vill gärna lägga till att även om hans (pastorns) reaktion i det här fallet inte odelat var lovsångsteamets, eller kyrkans, så är han långt ifrån ensam om sin uppfattning i sin kyrka (om vi med kyrka syftar på pingst som helhet, församlingen ifråga vet jag mindre om).

Argumentet, att avstå från "provokation" för att inte ta fokus från Gud, är heller inte hans eget. Det är en frikyrkoklassiker, som har använts mot allt som har ansetts störa ordningen. Mot att kvinnor delar ut nattvarden eller predikar, exempelvis (en kvinna i predikstolen riskerar att ta fokus från predikan, och från Gud, har man sagt). Det fungerar på alla frågor där man har svagt bibelstöd ("alltså, det är ju inte det att det är fel inför Gud nödvändigtvis... MEN, det skulle kunna störa gudstjänsten för några, och då BLIR det fel").

Min uppfattning om det resonemanget är följande: De som skulle få problem med fokus på Gud om de såg någon som var annorlunda än de själva, för visst tror jag att de finns, är de som har problem med sitt eget fokus på Gud. Då är det också där den enda meningsfulla angreppspunkten för att hantera problemet ligger. Hos dem. Inte hos den annorlunda som de förfasar sig över. Hos dem själva, i deras egna hjärtan.

I just den här frågan kan man också vända på resonemanget. Varför ska vi genom att tvinga någon att klä ut sig hindra denne från en rak och ärlig kommunikation med Gud? Om pastorn ifråga, eller någon annan med samma uppfattning, läser det här vill jag gärna uppmana till följande tankeexperiment:

Tänk dig att du var tvungen att genomföra en gudstjänst i kläder som kändes främmande för dig. För enkelhets skull kan vi tänka att du skulle vara tvungen att ha kjol/klänning och makeup (om det nu inte är något som du är bekväm med, eller som du känner uttrycker dig själv). Hur tror du att det skulle påverka din upplevelse av gudstjänsten, och din koncentration i bön och lovsång etc?

Angående det som kan tyckas vara kärnfrågan här (män och kvinnor, pojkar och flickor, könsroller och Bibeln) vill jag upprepa vad jag skrev till Edgar:

"[...] visst finns det enstaka bibelord man kan stödja sig på för att kräva anpassning till könsroller, men man får gräva ganska ordentligt, och det blir ganska krystat (och framförallt får man bortse från hela drivor av annat).


Det som brukar dras fram som bibelstöd för vad vi kanske lite styltat kan kalla könsöverskridande (eller könsgränsöverskridande, kanske snarare) är ju eunuckerna, som ges upprättelse redan hos Jesaja, och tas i försvar av Jesus (i Matteusevangeliet). Eunuckerna var ju kastrerade män, och betraktades som orena just för att de liksom inte passade in i någon av könsfållorna. Men en röd tråd genom Bibeln är ju att de är högst älskade av Gud, som eunucker, och kan rentav ha sitt överskridande av könsgränser som en kallelse från Gud (somliga är eunucker för himmelrikets skull, säger Jesus). 


Min egen favoritbibelvers i sammanhanget är annars skapelseberättelsen där det sägs att Gud skapade människan till man och kvinna. OCH, alltså, inte ELLER. Det vill säga, Gud skapade inte (enligt Moseboken) hälften av mänskligheten till 100% manliga män, och den andra hälften till 100% kvinnliga kvinnor. Till man OCH kvinna, skapade han dem. Hela spektrat är önskat och tänkt av Gud redan i skapelsen."




--------------------


UPDATERAT. På förekommen anledning:
Jag tror inte alls att pingströrelsen är *enbart* normbevarande i förhållande till maskulinitetsnormer, eller könsnormer öht.  Just det har jag bloggat om tidigare i:
Olik andra män
och
Inte som andra män (del II)


Den som eventuellt är intresserad av en akademisk text av mig som berör pingströrelsen och könsroller hittar ett par under Uppsatser och annat självskrivet...  Det genomgående temat är just att pingströrelsen INTE är enbart konservativ och normbevarande, och jag har i de studier jag gjort fokuserat mest på de sätt som pingstreligiositeten (i brist på bättre ord) har kunnat vara en hjälp till frihet från de gängse könsnormerna. 

22 kommentarer:

  1. Så klokt och sant. Tänk vad man fått höra mycket kränkande både som ung och vuxen. Killar klarade sig bättre men vi tjejer och kvinnor fick ständigt kommentarer om vårt distraherande utseende, beteende, ja egentligen hela vår distraherande existens-snacka om samma talibaner här som där!

    Vilken modig kille Edgar, församlingen och teamet borde vara stolta över honom och pastorn borde få smisk!(jag är annars emot kroppsbestraffning, men någon måtta får det väl vara på hur man beter sig som vuxen gentemot tonåringar!!!!)

    SvaraRadera
  2. Förresten skrev jag om det du tog upp om problemet med dem sok förfasar sig över andras utseende och deras konstiga relation med Gud utifrån Jakobsbrevet här: http://barockbloggen.blogg.se/2010/november/tamars-forkladnad.html#comment

    SvaraRadera
  3. Versen från Jakobsbrevet är verkligen viktig i sammanhanget! Och bra bloggat också!

    Det är ju så det är, våra reaktioner på hur andra människor ser ut, eller klär sig, eller vad det nu kan vara, är ju just det. *Våra* reaktioner. Vi kan aldrig lasta över ansvaret för dem på den vi reagerar på.

    När det gäller det där med att kvinnor måste ta ansvar för mäns sexualitet (ie. om han våldtar henne, är det hennes fel, för hon måste ju förstå att han inte kan kontrollera sig), så upphör det aldrig att förvåna mig att vi lagt så mycket världslig (och kyrklig, för den delen) makt (styrelseposter, ministerposter, chefsposter etc.) i händerna på människor (=män) som vi samtidigt hävdar inte kan förväntas kontrollera ens sig själva. Vilket är det, liksom? Är män lämpade för chefsposter, eller borde de i princip omyndigförklaras på grund av att de är inkapabla att ta ansvar för sig själva? Både och går inte. Eller borde rent logiskt inte gå, i alla fall.

    SvaraRadera
  4. Helt rätt det där om de tygellösa männen-logiskt sett borde alltså bara kvinnor få inneha styrande positioner=)

    Jag upphör aldrig att förvåna mig över dem som stör sig på andras utseenden just i kyrkan. Kyrkan är ju helig plats där ska jag inte stöta mig på andras utseenden utan fokusera på gudstjänsten inför levande Gud.

    I kyrkan mer än på andra ställen ska vi väl alla få vara som vi helst vill vara och är. Funktionshindrade, knubbiga, rutiga eller vampiga. Jag tänker på söndagskolesången: "Gud har stor variation på färger på former ja stor fantasi, det kan du se på din egen person och på hästen, grisen och kon."

    En församling är som vackrast när den variationen får synas tycker jag.

    SvaraRadera
  5. Tror också att det är just i mångfalden vi bäst får syn på Guds avbild! Inte alls, som många tycks tro, att det där med gudslikheten i mänskligheten ligger i likriktningen. Flockbeteende har så gott som alla levande varelser (kanske alla organismer, rent av), det är knappast unikt för människan, så ska vi hitta något som utmärker människan är det nog inte där vi ska leta.

    Jag tror att det egentligen är synd om de som måste ägna gudstjänsten, och en stor del av sitt andliga liv för övrigt också verkar det som, åt att hitta andra som de kan peka ut som på något vis "sämre" än sig själva, och dra gränser mellan dessa och sig själva. Eller mellan dessa och församlingslivet och Gud. Jag tror att de nånstans är oerhört osäkra på sitt eget värde inför Gud, och måste bevisa det (för sig själva) på det sättet. Man önskar att de kunde släppa sina medkristna och medmänniskor med blicken bara för ett ögonblick, och istället vända sig mot Gud, då tror jag att det komplexet skulle lösas upp hos dem ganska fort.

    SvaraRadera
  6. Jag tycker han enbart kan for sta for det han sagt. Jag kanner mig krankt over att dras in over denna kam bara for att jag tillhor pingst.

    Jag som ar med i forsamlingen och snackade med manga unga i forsamlingen tyckte verkligen han var grym och valdigt modig. Sa jag skulle uppskatta att du inte drar hela forsamlingen over en kam da jag tror valdigt manga diggade det. Speciellt yngre, gamla tanter i forsamlingen skulle kanske vara mot Edagr i detta, men det tror jag inte beror pa att de ar formade utav pingst, utan snarare att de ar formade av den tid som de vaxt upp i.

    Ville bara papeka att det inte ar alla i denna forsamling som ar emot Edgar, utan valdigt manga hyllar det. Jag haller verkligen med Edgar, man ska fa komma som man ar i kyrkan for jag tror att Gud alskar akthet och inte normer.

    SvaraRadera
  7. Nu poängterar jag ju faktiskt i inlägget både att reaktionen mest var ungdomspastorns (snarare än att vara en majoritetsreaktion) OCH att jag med pingst inte syftar specifikt på pingstförsamlingen i Sundsvall (eftersom jag inte känner till den närmare, vilket jag också påpekar), utan på pingströrelsen generellt.

    Och pingströrelsen generellt vågar jag nog påstå att jag känner till, både genom att vara uppväxt där och genom att ha studerat rörelsen ett antal år.

    Och just hyllande av brytande av köns- och sexualitetsnormer är ju inte något som utmärker pingst generellt*... Det är ju exempelvis inte alls längesen pingstförsamlingen i Hässleholm drog in en utlovad uthyrning av lokal till ett arrangemang om mänskliga rättigheter, för att en man i kvinnokläder skulle tala på arrangemanget. Motiveringen var att detta stod i direkt strid med församlingens grundvärderingar. Alltså inte bara inte helt i linje med, utan i direkt strid med. Och inte några perifera värderingar, utan själva grundvärderingarna.

    Sen menar jag inte alls att detta konservativa och normbevarande är HELA sanningen om förhållandet mellan pingst och kön. Min C-uppsats behandlar till exempel de kvinnliga evangelisterna i den tidiga pingströrelsen i Sverige, och min utgångspunkt är just att pingstmiljön erbjöd en möjlighet att BRYTA med traditionella kvinnoroller, särskilt för kvinnor ur arbetarklassen (som inte hade tillgång till de "kryphål" som annars fanns för kvinnor i de bättre beställda klasserna). Du hittar uppsatsen under "Uppsatser och annat självskrivet..." (länk överst på sidan här).

    ----
    ' Med vissa undantag när det gäller mansrollen, vilket jag bloggat om tidigare. Mina inlägg om den frikyrkliga maskuliniteten finns här
    Olik andra män:
    http://libreb.blogspot.com/2010/11/olik-andra-man.html
    och här:
    Inte som andra män (del II)
    http://libreb.blogspot.com/2010/11/inte-som-andra-man-del-ii.html

    SvaraRadera
  8. Jag vet inte om det är så att jag inte riktigt förstår....om jag skulle stå på en mässa och representera mitt jobb så skulle inte min chef vilja att jag tog på mig något som i andras ögon var avvikande...även om det var min personliga stil.....hon skulle gladeligen se mig gå i vad som helst på staden eller till och från arbetet men inte just precis när jag representerar mitt arbete. Mitt jobb har inga religiösa eller politiska anknytningar men när man representerar något annat än sig själv försöker man överlag att vara diskret. En person som tolkar ett samtal klär sig i grått eller svart och försöker att inte ta plats...på många ställen har man klädkod....det är inte konstigt, det handlar snarare om att respektera andra och inse att det finns stunder då det inte handlar om att glänsa med sin egen personlighet...det finns stunder för det också...

    SvaraRadera
  9. Ditt problem verkar vara att du inte tror att det kostar någonting att närma sig Gud. Att jag kan komma med mitt högmod, min sexuella identitet och min syn på världen och säga till Gud så här är det.

    Gud vill alltid förvandla oss men det finns alltid en kostnad. Kostnaden är att jag förminskas och han blir större.

    Har jag den attityden så kan jag acceptera en viss klädkod i kyrkan för jag går inte dit för att visa vem jag är utan för att jag vill hitta vem Gud är.

    SvaraRadera
  10. Högmod skriver du...och sedan förklarar du att den som närmar sig DIN sexualitet och DIN kulturella identitet (den lägre medelklass som sätter klädkoden i de flestafrikyrkor) därigenom närmar sig Gud själv... Jag hoppas att du själv åtminstone ser ironin i det...

    Men därutöver hoppas jag också att du en dag ska hitta fram till Gud, som du önskar och strävar efter, jag lovar, det kommer att "rock your world". Den dag du inte bara kan rabbla utantill att Gud är kärlek, utan i hela din varelse får uppleva att Gud ÄR kärleken själv. Åh, vad jag önskar dig det!

    Gud välsigne dig i strävan ditåt!

    SvaraRadera
  11. Anonym och David:På jobbet är det en helt annan sak med kläder än i kyrkan. Kyrkan är ett rum för heliga möten med Gud och Guds barn. Där SKA vi vara oss själva och inte underkasta oss klädkoder för i kyrkan ska vara RYMLIG plats.

    Jag tror att Gud skapat mångfald och inte enfald, det är en andlig plikt att inte gå i uniform till kyrkan, därför att vi alla tillsammans med alla våra särdrag representerar Kristi kropp här på jorden. En fot ska INTE se ut som en tumme och en näsa ska inte försöka vara ett hårstrå!

    Liknelsen med kroppen är hämtad från I Kor 12. Efter detta kapitel kommer 1 Kor 13. Jag säger som Reb; när man upplevt en liten bit av denna kärlek "fäster man sina ögon på Jesus och ser in i verkligheten själv- alla ting runtomkring smälter bort som snö... osv"

    Se på Jesus och se Jesus i din nästa så får din nästa klä sig som han eller hon vill och, Gud ske lov och ära, du får göra detsamma!

    SvaraRadera
  12. @ Reb jag har hittat kärleken i Kristus jag hoppas du hittar hem oxå :) problemet handlar egentligen inte främst om klädstilen utan hur jag relaterar till min omgivning antingen utifrån att behaga Gud eller mig själv och det jag anser vara rätt. Om kjol för män var regel men jag insisterar på byxor när jag leder lovsång utifrån ett uppror så är det lika fel. Min poäng var att det handlar om hjärtat och hur långt du är beredd att gå för att betjäna människor med min uppgift eller kallelse.

    SvaraRadera
  13. David, David, David.... En så underbar och avslöjande "freudian slip" du kommer med här ;-)

    "hur långt DU är beredd att gå för att betjäna människor med MIN uppgift eller kallelse" (jag har bytt ut gemenerna till versaler för att tydliggöra vad jag menar).

    Det är ju precis det som ÄR ditt problem. Du vill att Edgar, jag och alla andra, ska betjäna Gud utifrån DIN kallelse och uppgift, inte utifrån SIN kallelse och uppgift. När Edgar (eller vem som helst annan) kommer inför Gud och församlingen som precis den person HAN är så betjänar han Gud utifrån SIN kallelse och SITT uppdrag, däremot INTE utifrån DIN kallelse och DITT uppdrag. Det är det DU som ska göra.

    Det är för mig obegripligt hur någon kan tro att man betjänar eller ens behagar Gud genom att utradera Guds egen skapade mångfald, för att ersätta den med människoskapad enfald. Att underkänna Gud som skapare, och vilja skapa om alla sina medmänniskor till SIN EGEN avbild istället, det om något är djupaste hybris.

    SvaraRadera
  14. Ja, David Reb har rätt, det är bara att hacka i sig att vi alla har olika kallelser. "Om hela kroppen vore öra, vad hände då med synen?"

    Jag kommer från Sveriges mest mångkulturella stad, Kiruna, där har vi då och då också kristen urbefolkningsfestival. Senast den var just i Kiruna predikade en mycket vördnadsbjudande Lakotahövding och pastor om detta med yttre kultur och inre hjärta.

    Han sa att det finns i VARJE kultur det som är gott, det som är ont och det som är neutralt. Till det neutrala hör till exempel hur man klär sig. Det neutrala ska vi inte ändra hos varandra det är del av Guds mångfald, det onda ska vi ta bort, det goda som finns hos andra och oss själva ska vi ta till oss och sprida.

    En bra och enkel tumregel, eller hur!

    SvaraRadera
  15. @ Reb jag vet inte varför du medvetet omtolkar allt jag skriver jag talar inte om min kallelse eller min identitet det är just det som är poängen jag förstår inte hur du kan missuppfatta det. När jag måste få klä mig hur jag vill eller kanske inte klä mig alls för det är min kallelse då bottnar det i högmod.

    För övrigt så tror jag inte att vår olikhet sitter i kläderna. Jag tror faktiskt paulus talar om vår kallelse inte om vårt utseende :)

    @ Alma

    Jag tycker det var bra sagt men observera att han säger Kultur. I varje kultur även en kristen svensk sådan finns det oskrivna regler precis som inom en indiankultur eller vilken annan kultur som helst.

    Om jag vill skall sjunga i lovsången hos indianer så finns det troligtvis saker jag bör undvika och förstå för att dom inte skall fokusera och ta anstöt av det som predkas eller sjungs. Att inte göra så utan hävda att min klädsel är en del i vem jag är och tycka att andra ska anpassa sig bottnar enligt mig i högmod.

    SvaraRadera
  16. David: Jag varken tolkar eller omtolkar dig, jag citerar dig ordagrant.

    Om det är begreppet "freudian slip" som är obekant för dig så finns det en bra förklaring här: http://en.wikipedia.org/wiki/Freudian_slip eller en kortare, på svenska, här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Freudiansk_felsägning

    Om du verkligen menar allvar med att du av respekt för Gud inte vågar vara dig själv inför Gud, utan hellre, respektfullt, gömmer dig bakom den mask din församling har ritat åt dig (helt oavsett vilken det är, tydligen, du säger ju att du även skulle ta på dig damkläder om det ingick i vad din kyrka krävde av dig). Då kan jag bara säga att jag är verkligt och uppriktigt ledsen för din skull, och att jag hoppas, önskar och ber att du en dag ska få modet att våga släppa taget om den där masken och träda fram inför Gud som den unika individ Gud själv skapade dig att vara.

    SvaraRadera
  17. @ Reb det vore passande om du slutade med personangrepp och diskuterar sakfrågan. Jag försöker inte omtolka det du säger utifrån hur jag tror du är. Ja jag känner till begreppet men det är irrelevant.

    Alla människor i alla samhällen lever efter regler skrivna och oskrivna. Det är faktiskt viktigt speciellt om jag skall vara på en scen och leda lovsång eller predika.

    Att man som besökare kan klä sig hur man vill det tycker jag e okay faktiskt. Jag tycker kyrkan skall vara öppen för alla individer men i förlägningen innebär efterföljelse också förändring.

    Det kan till exempelvis vara ett misstag att ge en alkoholist uppdraget att bli pastor, eller en tondöv att bli lovsångsledare.

    Att vara sig själv inför Gud innebär även att jag är villig att ändra saker i mitt liv. Min identitet sitter faktiskt inte i kläderna men jag börjar inse att det kan vara så för dig.

    Om jag skall predika eller sjunga lovsång i ett muslimskt land så kan jag ändra min klädes stil och mitt språk för att göra mig förstådd i den kulturen utan att jag för den skull blir en annan person.

    SvaraRadera
  18. David: När det gäller frågan om gudstjänstens fokus får vi nog bara inse att vi är oeniga. Agree to disagree, som jänkarna säger. För mig handlar gudstjänsten om Gud, och om att komma inför Gud, och då blir det viktigt att det är *jag* som kommer inför Gud, och att jag inte klär ut mig och gömmer mig bakom masker. För dig handlar gudstjänsten i första hand om församlingen, och de närvarande människorna, och då blir det viktigt, för dig, att du smälter in så bra som möjligt bland dessa, och inte sticker ut. Fine, vi kan ha olika åsikt där.

    Och där tror jag vår debatt får sluta, eftersom den riskerar att bli bara upprepningar av samma argument ad nauseam.

    Däremot har jag en annan sak jag gärna vill ta upp med dig, och därför är jag glad att du ändå kommer tillbaka. Jag har i eftermiddags läst kommentarer på Edgars egen blogg, och såg då att du där kallar honom "töntig". Att som vuxen (för det utgår jag ifrån att du är, men du får förstås rätta mig om jag har fel i det) slänga invektiv i ansiktet på ett barn (en 15-åring är ett barn) på det viset är helt enkelt så otroligt lågt att jag inte vet hur jag ska kommentera det. Annat än genom att uppmana dig att be både Gud och Edgar om förlåtelse. Gör det!

    SvaraRadera
  19. @ Reb de är klart att Gudstjänsten handlar om Gud och därför är det oerhört viktigt hur den utformas.

    I GT skrivs väldigt mycket om templet med regler och föreskrifter om hur man skall ha Gudstjänst inför Guds ansikte.

    i NT står det såhär

    Vi är ju skapade till att vara rättfärdiga och heliga och inte till orenhet. Vi är Kristi lemmar och inte en skökas lemmar och Jesus är Herren över vår kropp och vi är hans ägodel. Då vi kommer från ett liv i synd och nu är friköpta, så låt oss för Guds skull nu vårda detta så att vi inte använder vad som är Kristus som om det vore vårt eget (1 Kor 6:15)

    Vilket innebär att vi är Guds ägodelar ett kärl till hedersamt eller mindre hedersamt bruk.

    Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. Rom 12:1

    Jag har bett Edgar om ursäkt det var obetänksamt av mig. Bra att du har slutat med personangrepp det är jag tacksam för :)

    Frid

    SvaraRadera
  20. David: Kultur är inte bara koltar och wigwams, chador och folkvisor på fiol. Edgars kultur ska inte ifrågasättas bara för att han inte tillhör någon minoritet. Lakotahövdningen pratade om kultur i ordets vidaste bemärkelse och om att man INTE ska anpassa sig till vit , medelålders, västerlänning med kostym om man nu inte råkar vara en vit medelålders västerlänning som älskar kostym, eller för den delen någon anna som älskar kostym.

    Poängen är att kläder är neutrala och har inget med min gudsrelation att göra. Vi ska inte pracka på andra människor vår kultur helt enkelt, vilken den än må vara. Vi ska acceptera varandra som Jesus har accepterat oss. Med fokus på Gud glömmer vi att klanka på andra och kan i stället se skönheten i mångfalden.

    SvaraRadera
  21. Åh vad du skriver mycket klokt, så glad att jag hittade din blogg. Jag själv kastar ju bara ut hela teologin, men nu börjar jag på allvar sakna en humanistisk sekulär "kyrka" i samhället.

    Hursomhelst, jag tycker de vore intressant att spekulera i två andra alternativa utvägar i Edgars situation, som intressant nog vore helt tillämpliga inte så långt ifrån dagens samhälle, och som säkert ligger nära till för många församlingsmedlemmar.

    Dels så skulle Edgar kunna betraktas som bara en bångstyrig tonåring, vad är det för nymodigheter att inte vägleda barnen och efterfråga gott beteende? Såklart måste ju en genuin transperson respekteras, men bör man kanske ha en liten "tröskel" för det?

    Å andra sidan finns det ju platser där man skulle strunta i feg-argumentet att distrahera från Gud, och istället bara målinriktat jobba för att åstadkomma den bästa "föreställningen". Varför hymla med att kören är till för församlingen? Tankar går här kanske mest mot USA där det inte är konstigt att vilja vara bäst.

    Som sagt, jag är bara en djävulens advokat i sammanhanget, det är lite spännande att iaktta kyrkan slå knut på sig själv.

    SvaraRadera