Någon kommenterade en gång en konversation mellan mig och en annan ugglefantast på Twitter, med ungefär att "men är inte den oerhört färgad av sin tid". Absolut! Och det är själva charmen. Det är idéhistoria* och historiens vingslag i dess renaste form skulle jag nästan vilja påstå.
Men det finns något oroande i själva frågan/kommentaren som sådan. Om man tror att de enda uppslagsverken som bör läsas i är de som inte är färgade av sin tid, vilka tror man då att dessa är?
Antagligen de som är så nya att tidsfärgningen blir osynlig för den samtida läsare som är färgad av samma tid.
Jag ser något väldigt farligt i att tro att endast historiska texter är färgade av sin tid, medan samtida texter utrycker den fullständiga och objektiva sanningen helt utan påverkan av sin tid. Man läser lätt samtida texter väldigt okritiskt om man tänker så.
Ska man använda ett uppslagsverk för att hitta information är det givetvis (i regel**) bra om det är så nytt som möjligt, så att informationen är så uppdaterad som möjligt. Man ska bara vara medveten om att det uppslagsverk som är ännu varmt av tryckpressarna är precis lika präglat av sin tid som det hundraåriga som står och dammar i något magasin någonstans. Det enda som skiljer är att det är olika tider de är präglade av.
Dagsaktuellt är alltid dagsaktuellt, men inte med nödvändighet en absolut sanning.
Tänkte avsluta med att ge er just ett dagsaktuellt citat ur den drygt hundraåriga Ugglan (ur band 6, tryckt 1907). Nämligen avsnittet om den dag som är idag, Dymmelonsdagen. Vilket i Ugglan är insprängt i avsnittet om Dymmeldagar i stort.
------------------
* Anna skrev en gång en uppsats i just idéhistoria om förändringen i synen på / konstruktionen av homosexualitet i Sverige under 1900-talet, med uppslagsverk som material. Ett alldeles lysande sätt att spåra en sån förändring. Inte bara definitionerna förändras, men också de uppslagsord som används. Men ganska många timmar i läsesalen på UB blev det för henne när hon skrev den, materialinsamlingen blir betydligt mer arbetskrävande än det kanske kan verka vid första påseendet, det gavs ut en del uppslagsverk under 1900-talet nämligen...
** Undantaget är förstås när det man vill åt är mer historisk information, som till exempel i fallet med Annas uppsats som nämns ovan, eller om man vill ha information om t.ex. något gammalt jordbruksredskap som inte används längre (och därför inte hamnar i moderna uppslagsverk).
Ja tänk att vi tror att vi är toppen på allt, före oss fattade de noll och efter oss syndafloden.
SvaraRaderaJa, mycket märkligt det där. Och lite skrämmande just i oförmågan att tänka kritiskt runt sin egen samtid.
SvaraRaderaJa det är så farligt och att man dessutom lägger till en total oförmåga att lära av historien "eftersom allt är helt annorlunda nu" ja då kan man rösta fram ett parti som kallar sig Sannfinnar i Finland just nu. Bara trettiotalsestetiken i själva namnet borde få folk att dra öronen åt sig.
SvaraRaderaDen där historielösheten är verkligen skrämmande. Det är möjligt att man inte kan undvika att upprepa historien bara genom att man känner till den, men det borde i alla fall innebära att man bromsar upprepandet något.
SvaraRaderaPå tal om trettiotalsestetik så var det intressant (om än lite skrämmande) med den femtiotalsestetik som SD körde med i valet (antagligen helt medvetet och avsiktligt), till och med kostymen J. Åkesson hade på affischerna hade 50-talsstuk.
Javisst, jag tänkte på det där också i valrörelsen, estetiken och vad som anses vackert och "tryggt" säger mycket om ens värderingar.
SvaraRadera