Dagens språkpolisiära insats: särskrivning

Någon gång förra året dök frågan om hur man undviker att särskriva upp i mitt flöde på Twitter. Jag försökte hitta ett sätt att göra det klart och tydligt på 140 tecken, men någon annan hann före med (det självklara) svaret:

"Man låter bli att sätta blanksteg mitt i ord"

Svårare än så är det ju förstås inte...Svårigheten ligger kanske snarare i att avgöra vad som är ett ord (snarare än två ord). Jag tänkte ägna den här dagens språkpolisiära insats åt att försöka bena ut riktlinjer för hur man avgör den saken.

Det första och enklaste är:

Läs eller säg ordet/orden högt.

Om du uttalar först "kyckling lever" och sedan "kycklinglever" så kommer du med största säkerhet höra att det är en skillnad i betoning. En betoningsskillnad som i sin tur avslöjar det som är hint nummer två:

Tänk över betydelsen.

I ovanstående exempel berättar den särskrivna varianten om en ung fågel som hör till ordningen hönsfåglar, en kyckling kort och gott, som är levande (lever som verb), den hopskrivna varianten, kycklinglever, syftar istället på ett av den fågelns organ (lever som substantiv). Skillnaden däremellan är ju ganska uppenbar, och antagligen vet du själv vilket av det du menar och därmed vilket sätt du bör skriva det på. Här kommer också grammatiken till undsättning:

Är det ett substantiv?

Visst kan du skilja på ett substantiv och ett verb? Då kan du faktiskt också nästan alltid avgöra om något ska skrivas ihop eller isär. Sammansatta substantiv, typ kycklinglever eller husbil, särskrivs aldrig på svenska, de skall alltid skrivas ihop till ett sammansatt ord. Subjekt och verb, till exempel kyckling (som subjekt) lever (verb), skrivs däremot aldrig ihop.

Teoretiskt kan man tänka sig att någon följer sista punkten på den här checklistan och skriver ihop för mycket istället för att särskriva, nämligen i ett bestämt fall:

Uppräkning

Flera olika substantiv efter varandra ska naturligtvis inte skrivas ihop, trots att det är substantiv det handlar om. Exempelvis: "kyckling, lever och morötter". I det fallet ska man däremot markera uppräkning med ett kommatecken (som i en uppräkning är ett underförstått och), eller med ett (utskrivet) "och". I regel använder man "och" dels om uppräkningen bara består av två saker, som i "kyckling och lever", och dels i slutet av en längre uppräkning (som i exemplet här ovan som lägger morötter till listan). Hjälpen här är återigen nummer två i vår checklista, betydelsen. En kycklinglever, eller en kyckling och en lever, är ju inte samma sak, och, återigen, du som skriver vet ju antagligen vilket av det du menar. Det gäller bara att visa läsaren det också.

Vi har alltså lyckats hitta tre sätt att skriva kyckling + lever, med tre olika betydelser:

kycklinglever
kyckling lever
kyckling och lever

Betydelsen är det som skiljer, och betydelsen är det som egentligen återkommer i alla punkter på checklistan här. Det borde betyda att vi kan sammanfatta listan med:

Kontrollera att det du skriver och det du menar är samma sak.

Eller, ännu kortare:

"Man låter bli att sätta blanksteg mitt i ord"