Dagens språkpolisiära insats: datorer och data

Det här tangentbordet är en del av min dator, de signaler datorn får 

när jag trycker på tangenterna är eller representerar data

Dags för en av mina främsta språkrelaterade irritationer att bli föremål för en språkpolisiär insats: Det att folk kallar dator (en maskin) för data (något HELT annat, om än relaterat, vi kommer till det).

Ordet dator nybildades i svenskan under sent 1940-tal av professorn i informationsbehandling, Börje Langefors. Orsaken till nybildningen var att man ville ha något mindre otympligt ord än datamaskin, eller databehandlingsmaskin, eller räknemaskin etc. Förebilden lär ha varit ordet traktor, men oavsett hur det ligger till med det så bör den som vill förstå ordet fästa uppmärksamhet på -or ändelsen. Den signalerar att det syftar på något/någon som GÖR något, jämför exempelvis simulator, en maskin som simulerar (det vill säga efterliknar) vissa förhållanden, en flygsimulator simulerar flygning, för att ta ett konkret exempel.

Data syftar just i fallet databehandlingsmaskin/datamaskin/dator på det som maskinen arbetar med, själva informationen, kan just i fallet med den maskinella och digitala behandlingen brytas ner i ettor och nollor. Men ordet data kan också användas bredare än så, om fakta eller uppgifter av olika slag, om man så vill, som en synonym till information oavsett om denna är analog eller digital.

Det är kanske särskilt i mer formella sammanhang, som i vetenskaplig text, i polisrapporter etc. som man använder data i den betydelsen, icke desto mindre är det vad data betyder. Skillnaden mellan vad som är data för en forskare eller utredare och vad som är data för en dator är egentligen bara den form det tar sig (siffror/text/tabeller eller ettor och nollor).

Många försvarar den felaktiga användingen av data med att "Amen, asså, det låter ju nästan likadant", eller i mer språkligt sofistikerad form "jo, men det är ju ändå relaterade begrepp". Problemet med det resonemanget är att om vi skulle använda den principen för vårt språk mer generellt så skulle vi få en vokabulär som motsvarar en 2-3-årings, "vovve" skulle användas om alla fyrbenta pälsdjur av en viss storlek exempelvis. Jag vet inte om du skulle vilja försöka föra ett samtal, eller över huvud taget försöka få något att fungera, i ett samhälle där ingen har en större, eller mer differentierad, vokabulär än så. För mig vore det i alla fall en mardröm.

Jag gillar egentligen det kreativa i att skapa sitt eget ord, som dator i svenskan eller tölva (isländskans ord för dator, bildat av ordet för siffra, tala, plus det fornnordiska ordet för spåkvinna, völva). Det visar på ett språk som är levande och dynamiskt och språkanvändare som förstår sitt språk så väl att de kan nybilda och ombilda ord på ett relevant sätt. Fast.... det där med språkanvändare som förstår sitt språk... det är väl kanske där skon klämmer när det gäller sammanblandningen av data och dator, alltför många förstår helt enkelt inte sitt eget språk tillräckligt för att förstå skillnaden, eller ens för att kunna tolka or-ändelsen i dator på ett meningsfullt sätt.

Och med tanke på det kanske vi skulle gjort som danskarna och helt enkelt importerat ordet computer.

Inte för att alltför många hade kunnat se att -er ändelsen i computer motsvarar -or ändelsen i dator (har samma grammatiska betydelse), eller tänkt på att computer ordagrant betyder räknare (och har använts på det sättet i engelskan sedan 1600-talet, det är alltså inte ett nybildat ord, men har fått en ny betydelse, lite som skrivare hos oss, eller för den delen printer i engelskan).

Ingen hade i alla fall fått för sig att kalla en computer för data, och bara det hade ju varit värt en del...