Nu är ju Sverige inte USA. Inte när det gäller överviktsproblematik bland befolkningen i stort. Troligtvis inte heller i någon större utsträckning när det gäller de kyrkliga subkulturerna (även om det givetvis finns likheter också).
Däremot har jag redan tidigare funderat över sockertröskeln som många frikyrkliga svenskar verkar ha arbetat upp. Vid hemgruppssamlingar och på kyrkkaffet serveras så gott som alltid kaffebröd av de sötare slagen, och/eller andra sötsaker. Smörgåsar förekommer förstås också, men kaffebrödet har en roll där som det inte riktigt har i andra sammanhang.
Själv slår jag i sockertaket (alltså blir illamående av att ha ätit en i förhållande till min sockertröskel hög dos socker) av bara en liten del av det som är den normala frikyrkliga kaffebrödsportionen. Någon gång har jag försökt förklara eller ursäkta mitt i sammanhanget låga kaffebrödsintag med att jag har en ganska låg sockertröskel. Till min förvåning verkade mina medfikare just då inte alls bekanta med vare sig sockertrösklar eller sockeröverdoser. Det normala för dem var tydligen att ha sockertrösklar som var så höga att man sällan eller aldrig överdoserade.
Min slutsats har redan tidigare varit att lasternas summa är konstant. Det vill säga att man tar igen vid kaffebrödsbordet vad man (eventuellt) missar runt groggbordet och i rökrutan. Att det skulle kunna leda till övervikt är kanske inte någon större överraskning.
Att kyrkobesökarna röker mindre än icke-kyrkobesökarna (vilket även artikeln i Dagen nämner) skulle f.ö. kunna vara en delförklaring också till den större tendensen till viktökning i övergången till medelåldern.
Det här kaffebrödsbordet är väl amerikanskt mer
än det är svenskt. Men det kan ju passa bra
eftersom forskningsrapporten gällde
USA.
----
Jag har inte tidigare bloggat om kaffebröd (såvitt jag kan påminna mig), men däremot om kaffe och te, bland annat i relation till just frikyrkan, det inlägget finns här
Fikat känner jag igen, men inte resten, är vi väldigt mycket sundare där jag bor? Fast folk fikar mycket och fikabröd finns i alla riktiga hem. I kyrkan är det både mackor, torkat renkött och frukt för vi har diabetiker i gänget.
SvaraRaderaFast hemma hos oss har vi aldrig fikabröd, mamma tycker det är lite skämmigt och bakar ibland till min frys.Min man vill inte att jag bakar för då blir det jobbigt för honom som lätt går upp i vikt. Dessutom har jag en son som inte tål några spannmålssorter alls så vi lever lite stenåldersaktigt.
Knappt någon är särskilt överviktig utan alla är väldigt frilufsiga av sig i mina sammanhang. I grannbyns församling är en familj av ekologiska bönder och vegetarianer den ledande och det smittar kanske av sig. Det är ju samma personer som lever sunt på alla sätt och samma som lever osunt på alla sätt.
Däremot förundras jag över hur mycket folk fikar här där jag jobbar, på arbetstid,det är ingen ände på det och jag bakar ju aldrig så jag köper frukt (jättesällan, glömmer jämt) till alla. De tycker nog att jag är snål för det finns liksom inte längre hos mig detta fikande. Inte pga sockarallergier men det är ingen vana jag har.
Vi hade dessutom strikta lördagsgodisregler tills min son konstaterades så allergisk mot all processad mat och spannmål. Nu får de en tidning eller liten legobyggsats på lördagar. De flesta föräldrar verkar helt ha tappat det.Det ska ätas karra hela veckan och på fredag är det mys med kilovis av chips och läsk plus lördagsgodis förstås, till och med i skolan tuggas det vilt på godis av alla de slag man frestas att säga "så var det inte på min tid" men det var det verkligen inte när jag var barn.
I relation till allt detta tror jag ändå småkakor bakade med kärlek och omsorg på söndag är att föredra.
Minns det där med en väldans massa fikande... Men något bättre är det väl med socker än med alkohol och ffa rökning, som ju drabbar omvärlden, dessutom..? ;-)
SvaraRaderaAlma: Tror det handlar ganska mycket om vad man är van vid. Vi hade inte sådär jättemycket fikabröd (av den sötare sorten) hemma när jag växte upp. Mamma bakade kanelbullar ibland när vi var små. Och till födelsedagarna var det tårta, förstås. Men det vanligaste tilltugget till te och kaffe var nog ändå smörgåsar. Då blir inte den där kopplingen kaffe = sötsaker riktigt lika stark, tror jag.
SvaraRaderaMen så nyttigt kyrkkaffe som det ni har, det har jag aldrig stött på. Det måste vara något som skiljer norra Sverige från södra!
Sen kan det ju vara lite kopplat till kön också. Kvinnors "gottis" är oftare sött och mäns är oftare salt (och evt fett). Av någon anledning som jag definitivt tror är inlärd snarare än medfödd. Och det är ju oftast kvinnorna som både står för kyrkkaffet och ordnar med fika till gästerna vid möten i hemmet.
Tofflan: Jag tror skillnader i hälsoeffekter mellan övervikt och ett måttligt alkoholbruk kan vara ganska så hugget eller stucket, faktiskt. Rökning är en annan sak, förstås.
SvaraRaderaMen jag tror inte "lasterna" i det här fallet handlar så mycket om nyttighet som om moral. Alltså, gottisätande (i olika former) är det enda av det som i vårt samhälle anses lite omoraliskt som kvarstår om man tar bort alkohol, rökning och sex utanför äktenskapet.
Hugget *som* stucket skulle det förstås vara. Klär på mig, pratar i telefon och skriver samtidigt, då går det som det går...
SvaraRaderaJo här på landet är det fullt av bullmammor fortfarande. Min mamma var dock inte en av dem, det blev hon nu på äldre dagar.
SvaraRaderaJag tror på mnga sätt att du Tofflan har rätt men att det gäller samhället i stort. Det är ju typ det enda någon uppfattar som "synd" nu för tiden att äta osunt och-huga-vara överviktig! Syndanöd för att man baktalar någon har nog få, men vilken ångest uttrycks inte av både män och kvinnor när det gäller hur osunt de äter.
Jag tror det är därför det är så svårt att vara annorlunda vad gäller mat och dryck. Man skäms egentligen själv och står inte ut med att andra inte "faller" som de uppfattar saken.
Reb: Att vi har sunt kyrkkaffe beror nog på att alla är hungriga på mat vid ettiden. Man mår ju som illa av fikabröd när man är hungrig och Kiruna är ju berömt för sina allergier. För oss är vitt mjöl och socker någonting som kom för ca 50 år sedan, vi är få som inte har problem med gluten till exempel, vi har väl inte hunnit anpassa oss till modern mat helt enkelt.
Dessutom är man antingen alkis eller nykterist i min släkt.
Torrkött tål dock alla=)