Konkret blev det snarare 2-3 timmar precis som på riktiga Earth Hour i lördags. När man väl stängt av alla apparater och elektriska lampor, och tänt stearinljusen, så är ju liksom längtan till att slå på dem igen ändå ganska begränsad.
Det intressanta, förutom den avstressande effekten, var hur lång kvällen blev. Så mycket som hanns med: Middag, läsande, viktiga telefonsamtal, en massa småpyssel som var nödvändigt men blivit uppskjutet, och ovanpå det ett kvällsbad (med levande ljus i badrummet, förstås). Och när allt det var klart så var klockan ändå inte nio än.
Förvisso till stor del beroende på att vi kunde slå oss ner med middagen (och påbörja "jordtimmen") relativt tidigt. Hade det varit en dag/kväll när saker (läs, i första hand, Skånetrafiken...) kört ihop sig lite mer, kunde klockan lätt ha varit halv nio innan vi ens kom så långt.
Men ändå, förutom att vara stressfaktor är elektroniken uppenbarligen också en tidstjuv av rang...
Kanske är dagens myckna elektronik bara sentida
uppföljare till tidstjuvarna i Momo eller kampen om tiden?
Den kan i.a.f. starkt rekommenderas.
Absolut sant, men det är trevligt att lära känna människor långt borta som man antagligen skulle vara mycket nära vän med på nära håll om de bodde där man själv bor. Det går ju nu via denna fina elektronik. Men somsagt, Earth Hour firar vi ofta. Vi spelar spel i stearinljusens sken eller skriver brev med reservoarpenna ibland också, i brist på badkar.
SvaraRaderaJo, visst finns det så klart fördelar också! Och möjligheten till kontakt över stora avstånd är klart en av dem! Själv är jag dessutom lite av databasnörd (även om kortkatalogen är en analog föregångare till dem så öppnar ju den datoriserade varianten möjligheter som pappersversionen aldrig kan ha). Tror bara att risken finns att man fångas in av det för mycket ibland, så det är skönt att stänga av ett par timmar i veckan.
SvaraRaderaDu har så rätt, jag vill ha datorfritt ofta. Men tyvärr tycker ibland min familj att jag är en riktig terror, tills vi plockar fram något riktigt analogt brädspel, vi är ganska spelberoende i vår familj. De yngsta pojkarna gillar t.o.m gamla hederliga Memory, särskilt de där pedagogiska som ska lära dem engelska glosor.
SvaraRaderaGamla hederliga brädspel är inte att förakta! Vi var helt fast i vackra min ett tag, men numera är det oftare kalaha som gäller. ;0)
SvaraRadera"Vackra min" ser jag att jag skrivit. Huh??? Måste ha låtit fingrarna löpa lite väl fritt på tangenterna... Det jag syftade på var vårt backgammonspel, som är mycket vackert, eftersom Annas konstnärligt begåvade syster tillverkat det åt oss.
SvaraRadera