*
Satt och bläddrade i en gammal diktsamling, och hittade en nästan bortglömd favorit av Claes Andersson. Den får bli fredagsdikt här på bloggen, för att den är så väldigt sann, och för att den är så befriande (ja, just befriande) i sin enkelhet:"Kampen måste genomföras också
för att befria förtryckarna
från förtryckandets ofrihet
Och den frihet de tror sig värna
är bara maskornas frihet i nätet
där det väldiga stimmet av mänskor förgås"
J, verkligen bra. På min barockblogg http://barockbloggen.blogg.se/2011/march/madonnabla.html?_tmp=32a16e7f456f828331ca985e4f8c75bef80d0f6a diskuterade vi precis en liten detalj om det här om män och pojkar som är så inlåsta i sin hemska könsroll. De får inte göra något som flickor gör, inte ens ha fina kläder på sig. Förr fick pojkar rida till exempel, nu är det helt kört för små pojkar som gillar hästar. Snart är det väl också slut med fotboll för pojkar, det blir som i USA en flicksport och då är det rökt.
SvaraRaderaMan kan ju också läsa den här dikten som en kommentar till diktatorerna i arabvärlden som nu sitter inlåsta i betongbunkrar och palats. Precis som de rika gör i tex Brasilien.
I Nairobis förorter finns det rika områden, där ser man inga hus för de är samtliga omgärdade med höga murar vars krön är "prydda" med krossade glasflaskor som murats in i muren för att försvåra för eventuella tjuvar. Vem är utlåst och vem är inlåst?
"En utjämning ska ske" sa Paulus. Det är en del av evangelium, ett jämlikt samhälle är ett på alla sätt och för alla medborgare gott samhälle.
Ja, jag tror det är ganska allmängiltigt, att alla ojämlika system låser in också de som överordnas. Jag tror definitivt att även män och pojkar begränsas av könsstereotyperna. Och att även heterosexuella begränsas av den heterosexuella normen, eftersom den handlar om mycket mer än bara att heterosexualitet är bättre än homosexualitet, den stipulerar också hur ett heterosexuellt förhållande får se ut om det ska vara helt ok/idealt/normalt: Mannen ska helst vara lite längre (aldrig kortare), lite äldre (aldrig yngre) och tjäna mer.
SvaraRaderaOch det gäller förstås även för dagens diktaturer och samhällen med enorma klassklyftor.
Man får inte glömma att heterosexuella par förväntas ogilla varandra efter ett antal år. Vi får jämt höra att vi verkar så nyförälskade jag och min man, med ett visst ogillande-så där ska man inte bete sig helt enkelt.
SvaraRaderaMin man är ingen fixare som snickrar jämt och jag får ständigt erbjudanden av män som tycker jag borde byta upp mig till en "riktig man".Jag snickrar gärna själv, men det är så fel att fel person gör saker i hushållet. Min man gillar att läsa böcker och det är underbart att vi är så lika.
Jag tycker förstås att min man är riktig och gifte mig inte efter någon slags "kompletterings- och arbetsdelningsmodell" där mannen ska göra vissa fastställda uppgifter. Men det förväntas man göra trots att man nu låtsas att äktenskap är av kärlek och ingenting annat.
Ja, det där har jag liksom heller aldrig riktigt förstått. Det hänger väl lite ihop med det obligatoriska gnällandet på partnern så fort man är i enkönad miljö. Visst, jag kan väl förstå om man vill lufta lite irritation ibland (även om jag tror det är mer meningsfullt, för det mesta, om man luftar den irritationen med den det gäller). Men gnällandet på "kärringen" respektive "gubben" därhemma, som ofta liksom omärkligt övergår i generellt gnällande på kvinnor resp. män, känns som något mer än bara luftande av irritation. Mer som att man vill bevisa något (förslagsvis att man vill bevisa att man är en "riktig" man eller "riktig" kvinna, men jag gissar ju bara där).
SvaraRaderaOch, jo de där normerna för heterosexuella förhållanden hänger ju väldigt intimt samman med normerna för en "riktig" man eller en "riktig" kvinna. Och tråkigt nog också ihop med överordning och underordning (en "riktig" man är, förutom att vara macho i alla avseenden, överordnad sin kvinna på alla relevanta områden, och en "riktig" kvinna är följdriktigt underordnad sin man).
Det korrekta heterosexuella förhållandet är ett ojämställt förhållande mellan två parter som inte delar några intressen, inte kan förstå varandra och knappt gillar varann, om man ska hårddra det. Kan inte vara kul att behöva leva upp till det.
Fast det där att man inte får vara nyförälskad för länge tror jag gäller icke-heterosexuella par också (dessvärre). Det fick i alla fall vi höra redan efter något år.
Ja det där gnället på partnern orkar jag inte med och folk antigen hatar det eller tycker jag är "modig" som inte hakar på. Jag har ju genom mina jobb mest haft antingen manliga eller kvinnliga arbetskamrater och man minns verkligen med värme dem som inte klagade på kärringen/gubben hela tiden.
SvaraRaderaEn sak som verkligen är mystisk är hur båda könen måste tala om hur jobbigt det är att partnern vill ha sex med dem. Männen pratar glatt om sina små blå piller och kvinnorna om hur han "vill jämt"- med stora suckar. Det är så trevligt att leva utanför normen så jag förstår inte varför vill leva inom dess vassa ramar.
Jag har lagt märke till via din blogg hur du och Anna också verkar vara så nykära i varandra. Jag fattar inte varför det ska störa folk. Jag blir enbart glad av sådana förhållanden. Men det är väl det att de valt att leva med den där personen som de inte gillar och vill att alla andra ska ha lika skavande förhållanden.
På många sätt är äktenskapet fortfarande på något sätt ett resonemangsparti verkar det som, instiftat för att ge service åt de samhällsbärande männen och hans avkomma.
Jo, så är det nog. Om ingen har ett lyckligt förhållande behöver man inte undra om ens eget förhållande hade kunnat fungera bättre än det gör, och då blir det väl liksom lugnare...
SvaraRaderaI den mån det där gnällandet inte är en pose förstås. Men även (eller kanske i synnerhet) om man betraktar det som en pose så tycker jag att det är ganska respektlöst mot partnern. Och om man inte respekterar varandra så kan man ändå inte ha mycket till förhållande (enligt min mening).