tag:blogger.com,1999:blog-7439196203951949457.post34836521972570961..comments2024-03-21T10:56:37.161+01:00Comments on En blogg. Helt enkelt.: SlipstankarRebhttp://www.blogger.com/profile/06962840951009445025noreply@blogger.comBlogger4125tag:blogger.com,1999:blog-7439196203951949457.post-57357865388558822652016-03-24T08:04:40.121+01:002016-03-24T08:04:40.121+01:00Jag menar inte att det är män som ger gliringar (j...Jag menar inte att det är män som ger gliringar (jo pastorer har gjort det men inga andra män) kvinnor upprätthåller ju förtrycket de med liksom män förtrycker män mest av alla. Så jag känner helt igen mig, men jag tror problemet ändå består i att kvinnor inte är norm.<br /><br />Varken män eller kvinnor ger sig på lagom manliga män och deras stil. Ingen skulle komma på tanken. Däremot en man som klär sig det minsta kvinnligt!<br /><br />Men den man ser som underlägsen eftersom hen är normbrytare kan man ge sig på. Män bryr sig ganska lite om kvinnors normbrytande i för dem ofarliga situationer, vi kan aldrig hota deras status. Kvinnor som vill bli "godkända" däremot har ett stort behov av att agera polis mot oss andra. Det är ju kvinnor som upprätthåller könsstympning tex. Enligt någon slags "kan inte jag ska inte du ta dig friheter" -logik.<br /><br />Feminismen är alltså nödvändig. Även för männen då förstås. Det blir nog skönt att slippa vara världens centrum och den mest privilegietyngda av alla från vaggan till graven. De där som bara får göra tråkiga och farliga saker inte det som verkligen är roligt och utvecklande typ läsa böcker, dansa, rida och blogga.<br /><br />Vill lägga till om män som är kvinnliga:när vi talade om feminisisk litteraturteori var det just en manlig elev som genast sa att i den marxistiska samhällspyramiden, om man ser den ur genussynvinkel, hamnar en kvinnlig man längst ner. Ingen kvinna är lika föraktad.Almahttps://www.blogger.com/profile/14208060107742988592noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7439196203951949457.post-91697874586151480062016-03-24T07:59:04.963+01:002016-03-24T07:59:04.963+01:00Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.Almahttps://www.blogger.com/profile/14208060107742988592noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7439196203951949457.post-62028614620725519972016-03-09T13:41:05.250+01:002016-03-09T13:41:05.250+01:00Problemet är att kvinnor inte bara är offer utan o...Problemet är att kvinnor inte bara är offer utan också – i väldigt hög utsträckning – förövare. Eller, om man hellre vill använda en annan bild, inte bara normbrytare utan minst lika mycket normpoliser.<br /><br />Att det i filmscenen jag nämner ovan är just en grupp kvinnor som ger sig på Amy är tyvärr sorgligt realistiskt. <br /><br />Det är – för att ta bara ett vardagligt exempel – kvinnor som gör att vi om vi faktiskt inte vill bråka / bli bråkade med när vi ska gå på toa ute väljer herrtoaletten. För att slippa tjafs. För att det är kvinnor som skäller och vill slänga ut oss från "sin" toalett. Och det är *inte* när de uppfattar oss som biologiska män (för en typisk reaktion på det är istället att de dubbelkollar om de själva är på rätt toa, genom att kolla dörren igen, för att sen tyst och stilla gå in igen och göra vad de ska) utan istället när de inte gör det, när vi alltså är "fall för köns/genus-polisen". <br /><br />Orsaken till att en kvinna som faktiskt tror att hon ser en man på damtoan *inte* bråkar är givetvis att det hon då ser är ett potentiellt hot. Men det funkar inte som förklaring till att bråka med den hon ser som en "kvinna som ser fel ut". Det är förklaringen till att hon *vågar* bråka, ja, p.g.a. inte ett hot, men att någon inte är ett hot är ju inte i sig en anledning att ge sig på dem... <br /><br />På herrtoan däremot slipper vi tjafs. Och även om vi säkerligen även där – ibland – uppfattas som biologiska män (på ställen där man inte delat upp i dam/herr utan i toalett/pissoar får vi exempelvis – om vi står i kön till toaletten – ofta ett vänligt "Du, det finns en pissoar där borta", av män som passerar på väg och ser "en broder i nöd"..., och ett "Tack, jag vet!" till svar på det besvaras ofta med ett "införstått" leende och nåt i stil med "Aha... jag fattar. Nummer två!"...), så är jag helt övertygad om att det också där händer att vi blir uppfattade snarare som kvinnor i manskläder, utan att det för den skull leder till den typen av könspolisiära insatser, eller någon annan typ av trakasserier.<br /><br />Det är också i första hand (vilt främmande) kvinnor som öppet, och uttryckligen, kräver svar på frågan "Är du kille eller tjej?" närhelst de ser oss på stan (och som anser sig ha rätt att bli provocerade av att inte få, vad de uppfattar som, ett begripligt och godkänt svar på frågan – vi alternerar mellan tre svar: "Ja", "Nej" och "Hurså?", för att det faktiskt är de sannaste svaren. Könspoliser, igen.<br /><br />Det där med att kvinnor tar sig rätten att ha åsikter om rätt kläder för andra gäller ju även för de som är eller uppfattas som kvinnliga kvinnor (jag har ju erfarenhet av också att klä mig enligt normen – innan jag upptäckte att det fanns alternativ, och att det var ett alternativ jag behövde – så jag kan ju jämföra...). Visst har män en massa uppfattningar om rätt och fel kläder för dem – men det har, minst lika mycket, andra kvinnor! Även gentemot kvinnliga kvinnor är alltså andra kvinnor, kanske inte könspoliser där, men åtminstone normpoliser.<br /><br />Så det där med förtryckande män och förtryckta kvinnor är inte hela sanningen, det är mycket mer komplext än så! Könsmaktordningen är en högst verklig maktordning – men den interagerar hela tiden med en rad andra maktordningar. <br /><br />Att ha erfarenhet av att bli sedd som såväl man som kvinna som ambivalent/osäkert/trans/annat är faktiskt väldigt lärorikt på många sätt. Man får se så väldigt mycket mer av samhället, och av hur olika normsystem fungerar, än om man bara och alltid uppfattas som tillhörande en och samma av de kategorierna. Det borde kanske bli en egen bloggpost? Eller flera?<br /><br />Men i det här sammanhanget, och om man ska uttrycka det väldigt kort, så är det att bli uppfattad som man att behandlas bättre än både den som blir uppfattad som kvinna och den som blir uppfattad som trans, men att bli uppfattad som trans är att bli behandlad sämre än både den som blir uppfattad som man och den som blir uppfattad som kvinna.Rebhttps://www.blogger.com/profile/06962840951009445025noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7439196203951949457.post-16558604696777505842016-03-09T06:00:04.540+01:002016-03-09T06:00:04.540+01:00Tro mig, även kvinnliga kvinnor blir angripna för ...Tro mig, även kvinnliga kvinnor blir angripna för sin klädsel i kyrkan, på jobbet, på fest och i vardagen. Så här efter 8 mars kan det vara på sin plats att påminna om att det alltid anses korrekt att säga åt kvinnor allt från hur vi ska klä oss till hur vi ska bete oss eller var och när vi får röra oss utomhus.<br /><br />Min stil är kvinnlig, jag har Monroe-former och jag kan icke räkna dem alla, de uppmaningar jag fått av folk om min klädsel. Numera bryr jag mig inte längre men det var jobbigt i tonåren.<br /><br />Det är väl så att vi som faller utanför normen alltid märker av det och de som är inne i den inte fattar något alls. Och de flesta som inte följer normen är kvinnor, för alla kvinnor är normbrytare hur vi än vänder oss.Almahttps://www.blogger.com/profile/14208060107742988592noreply@blogger.com